Jag ger upp.
Just nu står vi för nära problemen för att kunna lösa dom.
Ingen av oss komma att säga att vi har fel, det är inte ens säkert att någon av oss har det.
Vi är osams, vi har olika åsikter, vi missförstår varandra, vi försöker förklara,
vi förstår inte, vi missuppfattar, vi blir osams.
Du ljuger, jag ljuger, vad gör vi?
Det är inte ens säkert att vi är osams pga samma saker,
vad vet jag.
Det enda jag vet just nu är att jag ger upp.
Har vi inte kommit längre än såhär på en och en halv vecka
tvivlar jag på att det finns så mycket mer vi kan göra just nu.
Min energi är slut, jag kan inte göra mer nu.
Vi behöver tid från varandra, så du kan komma över mig och jag kan läka.
Det är vad jag sa till dig, och även det missförstod du.
Förklaring; Du behöver lära dig acceptera att det är slut mellan oss,
och det kanske inte blir du och jag igen.
Jag behöver få ordning på mitt liv, kuna känna mig glad utan att få skuldkänslor.
Sluta isolera mig och gå vidare med mitt liv.
Sen om du vill tro att jag flyr, "vilket jag gjort de senaste månaderna".
Så är det bara synd att du inte känner mig bättre än så.
Jag vill inte bråka, jag vill vara din vän.
Har du nått mer att säga så är det upp till dig,
Men nu har jag sagt mitt. 
